Kriterieauktionen verkar nu allmänt kallas för Katastrofauktionen och det är inte så konstigt.
Priserna blev 30 % lägre än i fjol och jag orkar inte ens gå in på detaljnivå och räkna hur många (läs få) uppfödare som ens fick tillbaka uppfödningskostnaden, alltså kostanden att fostra fram hästen till 1,5 års ålder exklusive levandefölavgiften.
Eftersom medianpriserna var ungefär hälften av dessa kostnaderna är det inte ens lönt att börja räkna, det räcker att konstatera att det inte går att föda upp hästar för komersiellt bruk längre.
Jag började få onda aningar redan under Örebros V75-dag då vi hade visning och provkörning av stallets ettåringar. Intresset var stort att fönstershoppa, men i princip ingen tränare hade köpare.
Speciellt påfallande var exemplet Öljette Scoop (e. Ken Warkentin) som såg helt lysande ut när flera tränare provkörde. Det är inte min häst och jag har inget egenintresse här, det vill jag förtydliga, och hästen såg helt underbar ut både på rakbanan och på rundbanan när hon provades. Ibland i riktigt riktigt snabba tempon.
Och finns inte köpare till smällfina ettåringar som i augusti leker tider runt 1,50 så känns det faktiskt hopplöst att föda upp häst. Jag menar, vad mer kan man göra?
Att allt fler travtränare bidrar med att döda uppfödningen genom att själva föda upp till sina trogna kunder hjälper ju inte direkt till heller.
Okej, nu är det konstaterat att utbud och efterfrågan inte ligger i fas vad gäller uppfödning av travhästar. Det har vi i och för sig vetat om länge och vi uppfödare får till viss del rannsaka oss själva och fundera på varför vi inte på något sätt agerat tidigare för att förbättra vår situation.
Tyvärr ligger det ju i travsportens historia att inställningen alltid är att det är någon annans fel att man inte lyckas. Oftast statens.
Vi uppfödare får sluta betäcka om inte hingstägarna sänker levandefölavgifterna till en tredjedel av dagens nivåer.
Varför betala 150 tkr i fölavgift för Varenne när det är överhängande risk att du bara får 40 för hästen ett år senare? Vari finns logiken?
Menhammar kan ju köra hårt med Varenne till sina ston, de backar visserligen 40-50 mkr per år vilket de har råd med, men de flesta av oss andra lever inte i den verkligheten.
Varenne för 25 tkr? Ja varför inte. Det är ändå fortfarande en dålig affär att föda upp avkomman....
Pine Chip för 15 tkr.
Lindy Lane 20 tkr.
Love You 20 tkr.
Juliano Star 10 tkr.
Hingstägarna kanske inte jublar om det här skulle bli verklighet, men även de måste ju förstå hur otroligt orimigligt det är att kräva oss stoägare på de hutlösa fölavgifterna som de gör idag.
Den enda medicinen är att börja gallra bort dåliga fölston med medelmåttiga stammar eller prestationer. När antalet fölston reducerats rejält vägrar vi betäcka till dagens hingstpriser.
För något år sedan pratades det om att det skulle uppstå hästbrist på grund av de sjunkande betäckningssiffrorna. Undrar vad som hände med det?
Minska antalet lopp rejält och kompensera istället med en rejäl höjning av prispengarna i återstående lopp. Visst, det blir en elitisering av travsporten, men är det så mycket sämre än sitiationen vi idag befinner oss i? Situationen där ingen tjänar pengar, förutom våra framgångsrika catchdrivers och hingstägare.
Det är för många som delar på kakan nu. 1,6 mdr delas ut till sporten varav 800 mkr i prispengar. Det är pengar som borde locka både nya hästägare och ge en hyfsad ekonomi för duktiga företagare (läs travtränare). 800 miljoner är ändå rätt mycket pengar.
Men det är klart att är det för många som ska dela på kakan blir det en väldigt liten del var.
Måste vi ha 33 banor? 400 professionella travtränare? Trots att jag hållit på med trav i hela mitt 29-åriga liv så kan jag nog bara räkna upp namnet på 50.
Visst är det bra med en riktig bredd men inte på bekostnad av att travsporten långsamt håller på att självdö! Det är som att ha för många fiskar i ett akvarium. Proppa ner tillräckligt många så tar förr eller senare syret slut.
Det de flesta märkligt nog fortfarande verkar hoppas på är skattelättnader från staten. Men det är återigen att hoppas att någon annan löser problemet. En skattelättnad skulle säkert kunna innebära något höjda prispengar i loppen. Men snabbt ska alla mellan målgång och hästägaren ta igen förlorad mark, så vad kommer egentligen bli kvar när tränare, transportörer, veterinärer, utrustningstillverkare, foderproducenter mfl. fått sitt?
Minska loppantalet till hälften och fördubbla prispengarna i alla lopp utom de för yttersta eliten som redan tjänar sina pengar.
En seger i ett lärlingslopp på Örebro skulle nu ge 50 tkr istället för 25. Ganska bra betalt.
Ett par segrar per år och lite andra prisplaceringar och det skulle gå utmärkt att få ekonomi i hästägandet.
Klarar inte hästen att vinna två lopp på ett år, eller tjäna motsvarande pengar, så är det ändå ingen häst att hålla på med. Då får man skaffa en ny. Så enkelt borde det vara. Det skulle få hjulen att snurra lite snabbare.
