En oslipad diamant

Lucky Jim-kusinen Baba Ganoush (Kadabra-Meadowbranch Ivy) gick igår sitt premielopp på Solvalla med "Bullen" Pettersson i vagnen.

Baba gick med öppet huvudlag i värmningen och sprang och vinglade och var allmänt ofokuserad. Men när han skärpte till sig mellan varven kunde man helt klart se att det är en riktigt rejäl häst med bra längd och driv i steget.

I loppet gick han, vad jag kunde se, med halvstängt och det såg bättre ut även om han fortfarande sprang och ställde lite emellanåt och kostade på sig en kortare galopp längs vägen.

Hästen gav ett mycket löpvilligt och rejält intryck, och även om han uppträdde lite valpigt nu så är helhetsintrycket att det handlar om en häst med stor potential och spännande framtid.

Ska försöka lägga upp ett par kortare videoklipp under kvällen.
...
Som kommer nu...

Tyvärr bara kortare sekvenser eftersom jag lyckades schabbla till det med kamerainställningarna lagom tills det blev skarpt läge...

Baba i premie

Baba hade mycket att titta på i värmningen, men såg i övrigt mycket fin ut. Mer info efter loppet.

Vart tog de mjuka värdena vägen?

Ytterligare reflektioner kring ointresset att äga häst.

Läste John Bootsmans reflektioner kring auktionen och hans syn på vad som kunde ligga till grund för oviljan att vara hästägare. Läste även Mikael Demmers och Håkan Karlssons reflektioner som även de publicerats i en "enkätintervju" på travnet.
Alla är överens om att prispengarna inte hängt med i samma takt som träningsavgifter och övriga omkostnader skenat.
Demmers känner sig motarbetad av ATG (skulle vara intressant att höra en utveckling av det resonemanget) och anser det lätt att hitta en bra häst men "omöjligt att matcha den och hitta bra lopp" som en bidragande orsak till dagens problem. Lunchtävlingarna anses också vara en bidragande orsak då de enligt Demmers, som gjort 52 starter i år, "sliter ut oss aktiva".

Håkan Karlsson på Misty Trotting har mer rationella och affärsmässiga tankegångar. Att finanskrisen faktiskt kan ha påverkat oss och att hästägarklimatet måste bli behagligare. Jag skulle inte kunna instämma mer.

Om man letar andra orsaker och lösningar, vad skulle man kunna tänka sig hitta då? Om man rycker huvudet ur sanden för ett ögonblick och höjer blicken ovanför ATG och alla andra som till 100% föder - men ändå enligt vissa tydligen gör allt som de kan för att motarbeta - travet.

Jag tycker inte prispengarna är för låga, men jag tycker träningsavgifterna är för höga.
Många i min generation som följer trav och som kanske kan vara potentiella hästägare skräms inte bort av för låga prispengar. När mina kompisar åker på trav eller tittar på tv eller datorn så kan det många gånger vara så att det höjs på ögonbrynen rejält när de får höra om prispengarna i loppen.
Men när man berättar vad det kostar att ha en häst i träning släcks det nytända intresset att skaffa häst lika snabbt som effektivt. I de flesta fall för gott. Det är i alla fall ingen hittills som frågat två gånger.

Om vi leker med tanken att en fördubbling av prispengarna skulle lösa alla problem, men att det inte är genomförbart. Vad skulle då en halvering av träningsavgifterna ha för påverkan på intresset att äga häst?
Har någon där ute ens tänkt tanken?

Helt omöjligt säger alla tränare med en mun. Men varför omöjligt?

Som jag ser det befinner vi i travsverige oss i ungefär samma läge som Greklands, Irlands och USAs ekonomi. Det travsverige skriker efter nu är stödåtgärder, men det skulle bli precis som i nämnda länder; det fungerar en stund men grundproblemet består och vi är snart tillbaka på samma ruta vi idag står på. Någon skulle istället behöva trycka på "RESET" så man kan börja om från början igen och bygga upp en marknadsanpassad och sund sport.
Visst, medicinen smakar inte gott men den måste sväljas ned för att det ska bli bra igen.

Halvera antalet hästskötare i stallen. Köp inte senaste sulkyn som väger 1 kg mindre än förra årets modell (skippa ett par koppar kaffe innan loppet istället så går det jämnt ut). Sluta köp det allra bästa fodret om det inte finns ekonomi till det. De kommer sänka priserna om ingen köper det, jag lovar. Vägra acceptera hutlösa veterinärkostnader osv osv. Det finns ju hur mycket som helst att göra om bara någon verkligen skulle vilja ta tag i det.

Visst -kvaliten kommer bli lidande och hästarna kommer kanske inte prestera exakt lika bra som tidigare. Men å andra sidan är prispengarna samma så vad spelar det för roll?
Skillnaden nu är att det inte behöver kosta mer än 5000 kr i månaden att ha en häst i träning!
Höj tränarprovisionen på inkörda pengar istället så blir alla vinnare när det går bra.

Det kan väl aldrig vara så att kundvården generellt är så dålig att det inte är roligt att äga häst längre? Den dagen jag lämnar häst i träning vill jag vara delaktig, och passar det inte tränaren kommer jag flytta den.
Hur är egentligen kundvården inom svensk travsport? Det var länge sedan jag hade häst i proffsträning men det är snart dags igen så det ska bli mycket intressant att se.
Med delaktig så menar jag inte att tränaren svarar i telefon när man ringer. Om det är vad tränare tror att det innbär att få hästägaren att känna sig delaktig så får de nog tänka om.

Katastrofauktionen

Kriterieauktionen verkar nu allmänt kallas för Katastrofauktionen och det är inte så konstigt.
Priserna blev 30 % lägre än i fjol och jag orkar inte ens gå in på detaljnivå och räkna hur många (läs få) uppfödare som ens fick tillbaka uppfödningskostnaden, alltså kostanden att fostra fram hästen till 1,5 års ålder exklusive levandefölavgiften.
Eftersom medianpriserna var ungefär hälften av dessa kostnaderna är det inte ens lönt att börja räkna, det räcker att konstatera att det inte går att föda upp hästar för komersiellt bruk längre.

Jag började få onda aningar redan under Örebros V75-dag då vi hade visning och provkörning av stallets ettåringar. Intresset var stort att fönstershoppa, men i princip ingen tränare hade köpare.
Speciellt påfallande var exemplet Öljette Scoop (e. Ken Warkentin) som såg helt lysande ut när flera tränare provkörde. Det är inte min häst och jag har inget egenintresse här, det vill jag förtydliga, och hästen såg helt underbar ut både på rakbanan och på rundbanan när hon provades. Ibland i riktigt riktigt snabba tempon.
Och finns inte köpare till smällfina ettåringar som i augusti leker tider runt 1,50 så känns det faktiskt hopplöst att föda upp häst. Jag menar, vad mer kan man göra?

Att allt fler travtränare bidrar med att döda uppfödningen genom att själva föda upp till sina trogna kunder hjälper ju inte direkt till heller.

Okej, nu är det konstaterat att utbud och efterfrågan inte ligger i fas vad gäller uppfödning av travhästar. Det har vi i och för sig vetat om länge och vi uppfödare får till viss del rannsaka oss själva och fundera på varför vi inte på något sätt agerat tidigare för att förbättra vår situation.

Tyvärr ligger det ju i travsportens historia att inställningen alltid är att det är någon annans fel att man inte lyckas. Oftast statens.
Vi uppfödare får sluta betäcka om inte hingstägarna sänker levandefölavgifterna till en tredjedel av dagens nivåer.
Varför betala 150 tkr i fölavgift för Varenne när det är överhängande risk att du bara får 40 för hästen ett år senare? Vari finns logiken?
Menhammar kan ju köra hårt med Varenne till sina ston, de backar visserligen 40-50 mkr per år vilket de har råd med, men de flesta av oss andra lever inte i den verkligheten.

Varenne för 25 tkr? Ja varför inte. Det är ändå fortfarande en dålig affär att föda upp avkomman....
Pine Chip för 15 tkr.
Lindy Lane 20 tkr.
Love You 20 tkr.
Juliano Star 10 tkr.

Hingstägarna kanske inte jublar om det här skulle bli verklighet, men även de måste ju förstå hur otroligt orimigligt det är att kräva oss stoägare på de hutlösa fölavgifterna som de gör idag.
Den enda medicinen är att börja gallra bort dåliga fölston med medelmåttiga stammar eller prestationer. När antalet fölston reducerats rejält vägrar vi betäcka till dagens hingstpriser.

För något år sedan pratades det om att det skulle uppstå hästbrist på grund av de sjunkande betäckningssiffrorna. Undrar vad som hände med det?

Minska antalet lopp rejält och kompensera istället med en rejäl höjning av prispengarna i återstående lopp. Visst, det blir en elitisering av travsporten, men är det så mycket sämre än sitiationen vi idag befinner oss i? Situationen där ingen tjänar pengar, förutom våra framgångsrika catchdrivers och hingstägare.

Det är för många som delar på kakan nu. 1,6 mdr delas ut till sporten varav 800 mkr i prispengar. Det är pengar som borde locka både nya hästägare och ge en hyfsad ekonomi för duktiga företagare (läs travtränare). 800 miljoner är ändå rätt mycket pengar.
Men det är klart att är det för många som ska dela på kakan blir det en väldigt liten del var.
Måste vi ha 33 banor? 400 professionella travtränare? Trots att jag hållit på med trav i hela mitt 29-åriga liv så kan jag nog bara räkna upp namnet på 50.
Visst är det bra med en riktig bredd men inte på bekostnad av att travsporten långsamt håller på att självdö! Det är som att ha för många fiskar i ett akvarium. Proppa ner tillräckligt många så tar förr eller senare syret slut.

Det de flesta märkligt nog fortfarande verkar hoppas på är skattelättnader från staten. Men det är återigen att hoppas att någon annan löser problemet. En skattelättnad skulle säkert kunna innebära något höjda prispengar i loppen. Men snabbt ska alla mellan målgång och hästägaren ta igen förlorad mark, så vad kommer egentligen bli kvar när tränare, transportörer, veterinärer, utrustningstillverkare, foderproducenter mfl. fått sitt?

Minska loppantalet till hälften och fördubbla prispengarna i alla lopp utom de för yttersta eliten som redan tjänar sina pengar.
En seger i ett lärlingslopp på Örebro skulle nu ge 50 tkr istället för 25. Ganska bra betalt.
Ett par segrar per år och lite andra prisplaceringar och det skulle gå utmärkt att få ekonomi i hästägandet.
Klarar inte hästen att vinna två lopp på ett år, eller tjäna motsvarande pengar, så är det ändå ingen häst att hålla på med. Då får man skaffa en ny. Så enkelt borde det vara. Det skulle få hjulen att snurra lite snabbare.