Det dök upp en förfrågan Babas easykb-sida om lite mer info och historia bakom hästen.
Babas mor Meadowbranch Ivy är importerad från USA. Hon är ostartad, vilket jag saknar information om anledningen till.
Jag köpte henne då hon redan var importerad till Sverige och befann sig på Gotland, och hon hade en stam som verkligen tilltalade mig vilket gjorde att det blev affär trots att hon tidigare år betäckts med medelmåttiga hingstar, var dräktig med Silver Pine och att jag inte sett henne.
Superkorsningen Super Bowl som pappa och Speedy Crown som morfar är en av de mest lyckade som går att hitta, och som producerat topptravare på löpande band.
Dessutom ingår hon i en mycket stark syskonskara och har även bakåt ett mycket starkt möderne med kulldominanten Tarport Lizzy som mormor.
2007 betäcktes Ivy ett flertal gånger med Juliano Star, men det verkade totalt hopplöst att få henne dräktig. Lite märkligt då hon varit som en klocka tidigare år.
Jag hade alltid varit intresserad av Kadabra och när tålamodet med Juliano Star var slut diskuterade jag ärendet med Rein Hjalmarsson på Salsbro som, precis som jag, hade uppfattningen att Kadabra, det kan inte vara fel!
Är det någon jag litar på och har förtroende för när det gäller val av hingstar är det Rein. Minns hur han jämförde Kadabras överlägsenhet i sin kull med hur överlägsen Järvsöfaks var bland kallbloden. Det fick duga för mig.
Första försöket tog sig direkt.
Efter att mest fått ston tidigare år så var det riktigt kul att under försommaren 2008 få samtalet från Salsbro att det var en hingst som fötts.
Baba, vill leka med en trött kompis?
Han hanterades rätt flitigt inledningsvis vilket gjorde honom mycket folkkär och oskygg.
Jag själv, som är lite småförsiktig av mig bland hästar, hade framåt sommaren fullt sjå att värja mig i hagen när han attackerade bakifrån. Tog det ändå som ett gott tecken att han var orädd, busig och verkligen framåt.
Bävade dock lite för framtiden, -hur tusan kommer det gå att köra in honom??
Runt nyår anlände Baba till Louise Gustafssons & Andreas Hanssons gård i Sköllersta, ett par mil från Örebrotravet. Stallet är i regel alltid välfyllt med uppåt 30 hästar varav ungefär hälften brukar vara unghästar för inkörning. Unghästar som senare slussas vidare till såväl stortränare som amatörer. Baba är min fjärde häst som jag haft för inkörning hos dem och jag har i ärlighetens namn svårt att se några personer som är mer lämpade för, och skickligare, än dem på att just ta hand om och skola in unghästar.
Jag hade förberett dem för att det här minsann kunde bli en utmaning.
Men när jag hörde av mig efter någon vecka förstod de inte vad jag snackat om. Baba var hur cool som helst och var redan lite av en favorit i stallet.
Allt flöt på fantastiskt bra och till våren var Baba i vagn. Han uppträdde fortsatt klokt och gjorde precis det man begärde. Andreas och Louise var vakna och tyckte det var läge att friröntga efter lösa benbitar sedan de kännt en tendens till galla vänster bakhas. Inget allvarligt men ändå värt att kolla upp.
Mycket riktigt visade det sig att han hade en liten lös benbit precis där de trodde, vilken opererades bort hos Gunnar Nilssson på Solvalla.
Baba hade alltid varit tuff i hagen och kört hårt med sina kamrater, men till sommaren dök en ny häst upp, efter Gigant Neo, som verkligen var en tuffing vilket vi tänkte kunde vara bra eftersom Baba säkert skulle må bra av att "tas ner" lite i hagen. Inte minst skulle hans hag-kamrater må bra av en lite snällare Baba.
Men det tog bara någon vecka innan Baba kuvat även denne herre.
Om jag minns rätt så skedde första träningspasset inne på Örebrotravet någon gång i juni-juli.
Baba visade sig hur snäll som helst att lasta. Uppträdde som en gammal häst när han selades ut i de nya miljöerna och skötte sig även strålande på banan. Jag blev faktiskt riktigt imponerad. Han hade en spänst i steget och visade sådan fin uppfattning att det fick en att må riktigt riktigt bra.
Filmen på unghastar.se är från just den första gången som han är på banan någonsin.
Jag var som sagt imponerad, men inte förvånad. Andreas och Louise (kända för framförallt Beretta Avanti) är helt fantastiska på att fostra hästrarna till lugna och trygga individer.
Minns också när Andreas några veckor senare ringde mig direkt från vagnen inne på Örebrobanan. Då satt han bakom Baba och ville bara meddela att det här kunde vara en av de absoult finaste han kört in. Han breddade baksteget och bara gled fram över banan. Han var mycket imponerad!
Ända sedan hingsten föddes så har syftet varit att föda upp honom och sedan sälja. Att han sedan hamnade hos Walmann känns fantastiskt bra. Det kan inte bli mycket bättre. Hos Walmann vet man att hästen får chansen och matchas och körs på ett balanserat och långsiktigt sätt. Precis som man som uppfödare önskar och vill.
Jag själv, som är lite småförsiktig av mig bland hästar, hade framåt sommaren fullt sjå att värja mig i hagen när han attackerade bakifrån. Tog det ändå som ett gott tecken att han var orädd, busig och verkligen framåt.
Bävade dock lite för framtiden, -hur tusan kommer det gå att köra in honom??
Runt nyår anlände Baba till Louise Gustafssons & Andreas Hanssons gård i Sköllersta, ett par mil från Örebrotravet. Stallet är i regel alltid välfyllt med uppåt 30 hästar varav ungefär hälften brukar vara unghästar för inkörning. Unghästar som senare slussas vidare till såväl stortränare som amatörer. Baba är min fjärde häst som jag haft för inkörning hos dem och jag har i ärlighetens namn svårt att se några personer som är mer lämpade för, och skickligare, än dem på att just ta hand om och skola in unghästar.
Jag hade förberett dem för att det här minsann kunde bli en utmaning.
Men när jag hörde av mig efter någon vecka förstod de inte vad jag snackat om. Baba var hur cool som helst och var redan lite av en favorit i stallet.
Allt flöt på fantastiskt bra och till våren var Baba i vagn. Han uppträdde fortsatt klokt och gjorde precis det man begärde. Andreas och Louise var vakna och tyckte det var läge att friröntga efter lösa benbitar sedan de kännt en tendens till galla vänster bakhas. Inget allvarligt men ändå värt att kolla upp.
Mycket riktigt visade det sig att han hade en liten lös benbit precis där de trodde, vilken opererades bort hos Gunnar Nilssson på Solvalla.
Baba hade alltid varit tuff i hagen och kört hårt med sina kamrater, men till sommaren dök en ny häst upp, efter Gigant Neo, som verkligen var en tuffing vilket vi tänkte kunde vara bra eftersom Baba säkert skulle må bra av att "tas ner" lite i hagen. Inte minst skulle hans hag-kamrater må bra av en lite snällare Baba.
Men det tog bara någon vecka innan Baba kuvat även denne herre.
Om jag minns rätt så skedde första träningspasset inne på Örebrotravet någon gång i juni-juli.
Baba visade sig hur snäll som helst att lasta. Uppträdde som en gammal häst när han selades ut i de nya miljöerna och skötte sig även strålande på banan. Jag blev faktiskt riktigt imponerad. Han hade en spänst i steget och visade sådan fin uppfattning att det fick en att må riktigt riktigt bra.
Filmen på unghastar.se är från just den första gången som han är på banan någonsin.
Jag var som sagt imponerad, men inte förvånad. Andreas och Louise (kända för framförallt Beretta Avanti) är helt fantastiska på att fostra hästrarna till lugna och trygga individer.
Minns också när Andreas några veckor senare ringde mig direkt från vagnen inne på Örebrobanan. Då satt han bakom Baba och ville bara meddela att det här kunde vara en av de absoult finaste han kört in. Han breddade baksteget och bara gled fram över banan. Han var mycket imponerad!
Ända sedan hingsten föddes så har syftet varit att föda upp honom och sedan sälja. Att han sedan hamnade hos Walmann känns fantastiskt bra. Det kan inte bli mycket bättre. Hos Walmann vet man att hästen får chansen och matchas och körs på ett balanserat och långsiktigt sätt. Precis som man som uppfödare önskar och vill.
