Svenskt trav har med små undantag alltid sett likadant ut.
Utvecklingen på hästmaterialsidan har gått framåt rejält de senaste 20 åren, tränarna är uppe i runt 400 till antalet. Tränare som, med olika stor framgång, krigar om en ganska stor pott pengar varje år.
Banorna har sett likadana ut, spelformerna har blivit fler, och tävlingsdagarnas tempo har ökat lite. I övrigt inga direkt revolutionerande förändringar utan mer en naturlig utveckling, om än i mycket maklig takt.
Catchdrivers och stortränare har tagit allt större plats på travovalerna de senaste åren och från många banor hörs allt fler röster om tråkiga lopp och att storkuskarna dominerar, får mycket gratis och mer eller mindre styr som de vill i loppen.
En mycket begränsad minoritet av kuskar och tränare har i allt raskare takt lagt beslag på en växande del av prispengarna.
I syfte att förändra och förnya införde fler banor i rask takt Open Stretch.
Open Stretch - det öppna innerspåret - är nog något av det mest revolutionerande som i alla fall jag upplevt inom travet i mitt hittills 28-åriga liv.
Nu kunde man välja att se det här på två sätt. Antingen som en möjlighet - eller som ett probem.
Stortränarna med Lähdekorpi, Kolgjini och Goop i spetsen var snabba att uttrycka sitt bestämda missnöje.
En ganska väntad reaktion eftersom Open Stretch ger loppen ytterligare en dimension. När nu Goop glider till spets efter 400 meter med sin spelfavorit så har han inte lika stor kontroll på vad som kommer att hända på upploppet.
Storfavoriterna kommer med andra ord inte gå precis lika säkra som förut, vilket så klart slår mot just de kuskar och tränare som allt som oftast står för just favoriterna i loppen.
Man kan ju förstås, som Åke Svanstedt, faktiskt förstå att man inte kan köra på exakt samma sätt på Open Stretchbanor som på traditionella banor. Men av toppskiktet verkar han förvånansvärt ensam om det.
De andra verkar mest förvånade om de nu åker dit mot en smygkörd. Svagt.
Open Strech ger naturligtvis ytterligare en dimension åt spelet och tävlandet, men man kan också se det som ett verktyg för att fördela medlen lite jämnare bland de aktiva.
Jag kanske är ute och cyklar här, men är det inte det som så många aktiva ofta påtalar att de vill?
Ena dagen läser man om hur viktigt det är med bredden inom travsporten, andra dagen hur viktigt det är att ta bort Open Stretch.
Att Open Stretch är odugligt ur avelssynpunkt känns som ett urdåligt argument, mildt uttryckt.
Varför är det dåligt?
Visst kan vi avla på hingstar som tål att gå den tunga vägen, som tex Express Lavec och Home Alone. Är det ju mer entaktade ju bättre som gäller? Det har ju visat sig lyckat hittills...
Förresten är det väl ändå inte så att det skulle vara pga Open Stretch som svenkfödda hingstar inte skulle lyckas i aveln? Svenskfödda hingstar har väl i princip ALDRIG lyckats i aveln?
Jag kan bara inte förstå resonemanget.
Rite On Line är väl en av de "lokala" hingstarna som lyckats allra bäst. Ja det vet ju alla var en riktig hårding...
Tråkig tycker jag också den kritik som TV4-teamet stått för i denna fråga är.
TV-produktionen som i övrigt är så fantastiskt proffsig och bra, har låtit frontfigurernas personliga åsikter fått alldeles för stort utrymme och verkligen uppmuntrat den negativa debatt som varit.
Om inte deras experter kan tippa på banor med Open Stretch kan man väl ta in en expert som förstår att innerspår faktiskt nu kan vara en fördel även om hästen inte är så snabb ut att den kan hålla ledningen. Det borde väl inte vara speciellt svårt att hitta?
Att travsporten är en näst intill sjukt konservativ bransch där många verkligen är sig själv närmast fick vi verkligen ett kvitto på i veckan som gick.
