Times Square (e. Broadway Hall) preseterades i ett rent lysande skick när hon på ett synnerligen imponerande sätt vann tvååringsloppet på Eskilstuna här om veckan.
Det fina stoet visade mycket fin uppfattning då hon efter en visslande avslutning i trakterna runt 1.12 sista 500 metrarna aldrig gav konkurrenterna en chans.
Unghästtränaren Åke Lindblom har plockat fram den här flygmaskinen som redan tidigt i våras visade stor kapacitet efter några rätt tuffa jobb i imponerande farter som gjorde henne till en riktig snackhäst på Örebrotravet.
Åke startar en annan fin tvååring ikväll, USA-importen Revenique (e. Revenue) som, så vitt jag förstått, legat jämsides med Times Square i träningen. Borde ha bra chans med andra ord?
Åke har år efter år, ur ett litet och mycket begränsat hästmaterial, plockat fram unghästar av hög klass.
Gatzy Lavec, I Saw Molly och Confess Arnie är några av hans stjärnor som alla startade tidigt som tvååringar men även senare år presterade bra resultat.
Åke har de senaste åren satsat hårt på franska hästar, rätt eller fel -svårt att säga, det vet nog Åke bäst- men hans bästa hästar ur hans unghästproduktion har onekligen varit de amerikanska.
Själv är jag mycket skeptisk till franska hingstar och unghästar. Kanske att det kan vara intressant om det är rejält utspätt med blått amerikanskt blod.
Som Stefan Melander nyligen sa - "Köper man tio franska unghästar kanske det är en som travar".
Några säger att de största stjärnorna kommer från Frankrike.
Ja kanske några av dem i alla fall, de producerar ju ofantligt fler hästar varje år så rent logiskt så borde de få fram fler stjärnor än vad vi får i Sverige. De har en handfull stjärnor som sprattlar till under ett par kalla vintermånader men sedan är det ganska lugnt på den fronten.
Men det är klart, avser man att tävla om de fina franska pengarna så underlättar det ju rejält om man har en franskfödd häst.
Men vill man ha en gedigen travmaskin, okomplicerad, snabb och speedig lämpad för svenska distanser och förhållanden, så väljer man amerikanskt.
"Ja, men om det väl slår rätt med en fransk häst -DÅ!! Då kan det bli riktigt riktigt bra!"
Ett argument jag inte köper för fem öre!
Victory Tilly, Queen L, Ina Scot, Torvald & Gidde Palema, Viking & Going Kronos, Scarlet Knight... de fixstjärnor som kommer fram i Sverige har i princip alltid en sak gemensamt och de är hästar som duger bra för mig....
Visst, i ett par av dessa finns det 25% franskt blod, och det är kanske en helt lagom nivå franskt blod?
Maharajah? Yield Boko? Shara & Red Hot Dynamite?
Jag har inget emot franskt blod i sig, absolut inte, men jag är lite förvånad över det till synes enorma intresse som finns för franska hingstar och unghästar.
Speciellt när det finns så många högklassiga unghästar på hemmaplan.
