Som säljare i en extremt tuff bransch, ja känslan är att det kanske kan vara den allra tuffaste, så är man förstås konfunderad över framtiden.
Men jag tror det finns hopp. Det borde det göra.
Ska man, som jag, bedriva uppfödning på hobbybasis borde man kunna vara med och konkurrera om köparna. För driver man det som hobby borde man kunna leva med lite mindre marginaler mot om man drev uppfödningen för att leva på den.
Men det är klart, som tiderna ser ut nu så är vi nog många som funderar i banor som hur mycket jag kan leva med att FÖRLORA på min uppfödning?
Det är förstås inte kul. Men vilka villkor vi har att jobba med är ju känt sedan gammalt, så att gnälla tjänar ingen på. Antingen får man satsa på något annat eller försöka anpassa sig till rådande omständigheter.
Samtidigt frågar man sig om finanskrisen är boven i dramat och roten till en ytterligare försämrad tillvaro för oss uppfödare. Nja, lite kanske.
För Svensson, som fortfarande har jobbet i behåll, är ju finanskrisen i många fall rena jackpotten. Folk har fått mer i plånboken senaste åren i form av jobbavdrag och sänkt skatt –samtidigt som räntorna aldrig varit lägre! Mer i plånboken än någonsin alltså...
Några banker har fått stänga och bilbranschen går på lågvarv, men för oss i andra branscher är ju den enda kris som upplevs den man läser om, som tydligen utspelar sig någon helt annanstans.
Något som blir intressant att följa är Kriterieauktionen i oktober.
Rekordmånga hästar har anmälts, och med tanke på utfallet från auktionen vid Stochampionatet så är det klart att det kommer bli en tung auktion för väldigt många säljare.
Menhammar och Boko var mycket vänliga att erbjuda sig att sälja sina hästar redan på onsdagen för att ”fler skulle få komma med med sina hästar”.
Jättevänligt att kliva rakt före i kön och sälja sina hästar innan övriga auktionshästar säljs. Snacka om gräddfil utdelad av ASVT.
Hade jag haft häst anmäld skulle jag omedelbart strukit den.
Nu betas Menhammars och Bokos intressanta hästar av redan på onsdagen. Torsdagen är Selected Sales där övriga ”heta” hästar är samlade. Fredag och lördag lämnas till sitt öde, nu med än svagare hästmaterial. Känslan är att många auktionsbesökare planerar om i sin kalender och uträttar det de ska redan under onsdag och torsdag.
Efter att ha sett resultatet från auktionen vid Axevalla så är känslan att de hästar som inte ens kommer med till Kriterieauktionen ändå kommer bli mycket svåra att sälja, tyvärr.
För övrigt ställer jag mig rent allmänt lite frågande till hästköp på auktion. I alla fall nu när branschen ser ut som den gör.
Säg såhär – jag köper inte en bil utan att först ha provkört den. Jag köper inte heller en tv om jag inte är säker på att den duger att titta på.
Köper jag en häst på auktion så kan jag se hur den rör sig när den springer i grimskaft men det är också i princip allt.
Jämfört med att köpa en inkörd ettåring är det ju natt och dag.
Nu hårddrar jag det lite men, till att börja med så vet man inte 100% säkert om hästen går att köra in. Och om det går hur lång tid det kommer ta.
Man vet inte hur den travar i vagn, hur den rör sig och om den är reglerbar.
Det finns alltså mer än ett frågetecken som naturligtvis bidrar till ökad känsla av osäkerhet inför en annalkande budgivning.
Nu pratar jag förstås i egen sak här, men jämfört med att köpa en tidigt inkörd och ”färdig” ettåring MÅSTE det vara en grisen-i-säcken-känsla som i alla fall jag skulle vilja vara utan.
Visst kan man ropa in en ettåring för 200 tkr efter att bara sett den från sidan, men fick jag välja skulle jag gärna se att den fungerar i vagn på banan, sköter sig i stallmiljö och är någorlunda vettig att lasta och sela.
